Skulle som sagt gå och lägga mig. Men när jag låg där började tankarna att snurra. Det är inte bra för mig att ha sällskap flera dagar i rad, då kommer alla konstiga tankar fram när jag är ensam. Jag blir utmattad, energin rinner ur mig när jag umgås med människor. Jag behöver ensamtid, tjippa efter luft på något sätt.

Jag ligger och tänker på hur livet skulle kunna ha varit om man bara gjort vissa saker annorlunda. Tänker på val man har i livet och på framtiden. Jag vill gärna ha en mening med allt jag gör. I ett förhållande måste jag känna att det finns något speciellt där, ni vet det där speciella man bara känner för vissa. Tyvärr har det inte funnits många jag känt så för. Jag undrar, vad tänker han, vad är jag för honom?

Jag känner mig ofta otillräcklig, det är alltid något bättre och vettigare jag bör göra. Jag är aldrig tillräckligt snäll eller omstänksam, och jag säger ofta dumma och korkade saker. Varför jag känner så, vet jag inte. Jag känner bara att vad jag än gör, så duger jag inte, jag kommer aldrig bli tillräckligt älskad. Uuh..Nu svamlar jag bara. Det är skönt att få skriva av sig...

Sov gott alla fina. Låt oss åka till drömmars land.