Mina funderingar
Jag funderar. Människor, robotar. Gör och tänker precis vad som förväntas av dem. Väldigt få går sin egen värld, är på sitt egna sätt. Stela, allvarliga människor, varför är ni på detta sätt? Är det bara Sverige, eller är hela världen så här? Är det meningen att man ska ta livet på 110% allvar? I am confused. Jag tillhör inte denna värld. Jag lever inte ofta här, jag finns och bor i min alldeles egen drömvärld. Jag lever inuti mig och mitt huvud.
Vem bestämmer att man är psykiskt sjuk, och vem har bestämt att det är något dåligt? Jag förstår de människor som blir alkoholister, pundare, psykiskt störda. Att leva i denna värld, där allt är hårt och kallt är inte lätt. Man krossas så fort man försöker göra något, så fort man lyckas.
Det är många som inte verkar förstå mig, som tycker att jag är svår. Varför? Får jag inte ha alldeles egna tankar, egna visioner? Måste jag vara som er för att bli accepterad?
Onda depression. Jag är stark. Jag kommer överleva!
jag föstår tussen.
och du får vara prcis den du vill!
men sedan gäller det för alla runt omkring att acceptera det också. och DET är de inte alla som gör, tydligen. värdelöst.
puss.
Ge inte upp! Du har rätt att vara den du är utan att behöva möta omvärldens oförstående blickar! Du har ett egenvärde som ingen kan ta ifrån dig! Du har en vän här om du behöver prata av dig eller skriva av dig!
Gör vad du vill och bry dig inte om vad andra tycker och tänker utom om det är positivt så länge du orkar med konsekvenserna
