Jag blir så jävla arg och trött på mig själv när jag tänker på att jag väntat i 4 år! Under dessa 4 år har jag varit väldigt hemlig för honom, ingen får se oss tillsammans, får absolut inte lägga in någon bild på personen, vistas knappt ute tillsammans, bara någon få vän till honom vet att jag existerar. Som en riktig super-hemlighet ni vet! Hur fan kan man vara så jävla blind som jag?! Vad tänkte jag på?? En sak är säker, en väldigt naiv liten 18 åring måste jag ha varit. Jag är riktigt superarg just nu, känner att jag måste skriva av mig någonstans! Klart som fan att mitt självförtroende gått i botten, kan någon verkligen älska mig på riktigt liksom?! För det här var ju garanterat inte på riktigt! Jag kan nästan inte tro att det finns någon kille som skulle behandla mig väl längre.

Vad har gjort att jag har stannat egentligen, i 4 år?! Nej, jag förstår bara inte. Det här är inte likt den jag själv trodde att jag var. Men jag har rest mig igen, starkare än innan! Aldrig någonsin ska någon få behandla mig på samma sätt som du har gjort. Du har lärt mig mycket, och dessa misstag kommer jag aldrig göra igen.

Du är patetisk.